onsdag 17 mars 2010


En kul bok om Lena Larssons slit och släng från -70 talet.

3 kommentarer:

  1. Ja du, det är frågan!

    Vi skulle ju kunna ge oss på att i huvudet göra en "statistisk undersökning"... har man 4 barn så skulle det ju kunna visa något. Jag tänker för det första att inställningen skiftar över tid. Tonåringar tar ju gärna avstånd från det som finns runt dem i närmsta omgivningen en tid... sedan hittar de tillbaka. Mest tror jag att det beror på hur vi vuxna har värderat och vårdat saker. (Så då skulle det ju idag ofta vara rätt kört?) Alltså tror jag att det handlar om det synsätt som de och deras föräldrar har vuxit upp med... Sen är ju tycke och smak olika... så de där ljusstakarna då får de nog tilltala på ett eller annat sätt... känslomässigt eller utseendemässigt ;-)

    Ingela

    SvaraRadera
  2. Den boken läste jag på sjuttiotalet.
    Hu, säger jag bara.
    Underbart med svarta katter eller hur?

    SvaraRadera
  3. Kul att du har den boken! Den skulle jag gärna hitta på nån loppis!

    SvaraRadera